Ingen djupt involverad i ljud skulle våga förneka betydelsen av syn, det så kallade första sinnet, men ett speciellt intresse för hörsel är av naturliga anledningar förståeligt. Vi får lära oss att 83 % av vad vi lär oss kommer via ögonen, och bara 11 % via öronen. Men när vi senare skall återkalla vad vi lärt oss, är en kombination av syn och hörsel vida överlägsen båda.
Den fenomenala succén för audiovisuell teknik är detta skuld till. Sinnena var otvivelaktigt skapade för att tillgodose våra behov, vart och ett på sitt specifika sett och att hålla det ena för viktigare än det andra är katastrofalt.
Varje sinne är ett fönster i vår kropp öppet ut mot olika aspekter i vår omgivning, vart och ett med olika information för analys och lämpligt agerande.
Ljudarbetare kan förlåtas deras speciella intresse i mänskligt öra-hjärna mekanism och det underbara hörselsinnet. Kunskap om det innersta arbetet ifråga om hörsel påverkar direkt det dagliga arbetet, oavsett om det rör sig om elektronik, high fidelity, musik, inspelning, radio eller televisions sändning, ljudförstärkning, akustisk arkitektur, och så vidare. Det påverkar också alla branscher, yrken och aktiviteter som mänskligt tal är inblandat i, vilket torde vara det mesta.

Örats känslighet

Hörselns delikata och känsliga natur kan understrykas dramatiskt med ett litet experiment. Du har inte möjlighet att delta i experimentet personligen, men låt fantasin flöda! Den tjocka dörren till ett ljuddött rum öppnas sakta, där inne avslöjar sig extremt tjocka väggar och enmeters kilar av glasull som pekar inåt och täcker alla väggar, tak och det som kallas golv, du går på ett metallnät i luften. En stol bärs in, och du sitter ner. Detta experiment tar tid, och som resultat av det påståendet lutar du dig tillbaka medan du sakta räknar glasullskilarna för att få tiden att gå. Det är riktigt kusligt här inne. Den flod av ljud och oväsen som livet och aktiviteter utsätter oss för, är nu frånvarande vilket vi är skrämmande medvetna om.

Tystnaden pressar sig på dig gravlikt, tio minuter, en halvtimme. Nya ljud upptäcks, ljud som kommer inne i från kroppen. Först det ljudliga pumpandet från hjärtat. En timme förflyter, ljudet av blodet som forsar fram i ådrorna börjar bli hörbart. Till slut, om dina öron är friska, kommer din tålmodighet att belönas med ett fräsande ljud mellan hjärtpumpandet och vensuset. Vad kan det vara? Jo det är ljudet av luftpartiklar som dunsar mot trumhinnan. Trumhinnans rörelse som resultat av det fräsande ljudet är otroligt liten, bara 1 / 10 av en miljondels mm, eller 1 / 10 av diametern på en vätemolekyl.
Det mänskliga örat kan inte detektera ljud mindre än regnet av luftmolekyler mot trumhinnan. Detta är tröskeln för hörande. Det finns inget skäl att ha känsligare hörsel än så, för allt ljud med svagare styrka skulle dränkas i ljudet från molekylregnet. Detta betyder att det svagaste möjliga ljudet i luft precis matchar den minsta hörförnimmelsen. Tillfällighet, anpassning, design, du får dra dina egna slutsatser. Å andra sidan kan dina öron reagera på knallen från en kanon, jetplan m.m. utan att öronen kroknar eller blir skadade, utom av de mest intensiva ljuden.
Örat har förmåga att i viss mån skydda sig mot kraftiga ljud. Musklerna spänns så att vibrationerna i trumhinna och hörselben försvåras (stapediusreflexen)

Copyright © 1996 Helmer Malmquist
Senast ändrad den 2 Oktober 1997