De principiella delarna av örat visas i figur 1.1. öron kanalen kallas hörselgången. i dess innerände finns trumhinnan. Detta är enda delen av örat som vi har tillgång till.
Och till skräck och bestörtning för öronspecialister, den del som barn är benägna att stoppa en mångfald främmande föremål och i vilken äldre avlägsnar vax med gem eller tändstickor.
Den tredje delen, innerörat, är den känsliga översättaren. Här inne inbäddad i solitt ben, översätts de mekaniska vibrationerna till nervimpulser och skickas vidare till hörselbarken i hjärnan. Fortfarande höljt i dunkel efter decennium av forskning, börjar innerörat, om än motsträvigt, att sakta avslöja sitt extremt komplexa sätt att jobba.
Mellan trumhinnan (eardrum) och innerörat finns en luftfylld kavitet, trumhålan, som husar den mekaniska länken mellan trumhinnan och innerörat. Tre små ben (the ossicles) sörjer för denna förbindelse. Rörelser i trumhinnan orsakade av yttre ljud överförs via dessa små ben till det vätskefyllda innerörat. Luftburet ljud som träffar ytterörat skiftar till mekanisk rörelse i småbenen, vilka i sin tur orsakar motsvarande ljudvågor i vätskan i innerörat. Många mäniskor är förvånade över att höra att ljud färdas genom vätska och fasta material, men kom ihåg hur grannens Hi Fi tar sig genom väggarna och att tumlare pratar med varandra via ljud överfört i vatten. Örat visar exempel på ljud som fortplantar sig genom luft, vatten och solitt ben, såväl som genom mekaniska länkar av små ben.

Figur 1.1
De fyra principiella delarna av örat : Ytteröra, hörselgång, mellanöra och inneröra

Copyright © 1996 Helmer Malmquist
Senast ändrad den 2 Oktober 1997