Senare forskning visar att ytteröronen bidrar en hel del till vår möjlighet att lokalisera ljudkällan.
De hjälper oss att urskilja ljud framifrån och bakifrån. Vid högre frekvenser (kortare våglängder) fungerar ytterörat som en barriär för ljud bakifrån, vilket skapar en förnimbar riktningsinformation. Ett ljud som anländer från över eller under horisontalplanet påverkar också ljudtrycket på trumhinnan genom en kombination av ljud som kommer direkt och ljud som är reflekterat via veck och åsar på ytterörat. Detta illustreras i figur 1.2. En ljudvågs front anländer som visas i figur 1.2. Vi tänker oss den som strålar av ljud, en stråle går direkt in i öppningen på hörselgången, en annan är reflekterad via vecken och åsarna på ytterörat. Den direkta och den reflekterade vågen kombinerar sig i öppningen. Detta är en vektoriell kombination, amplitud och ankomsttid är inblandad. Den reflekterade vågen är lite senare än den direkta för att den har längre väg att färdas. Denna tidsdifferans orsakar en fasvridning mellan den direkta och den reflektera de komponenten och genom frekvensspektrat kommer dessa två att alternativt adderas (till + 6 dB höjning i nivå) eller subtraheras (teoretiskt oändligt djup notch) detta är vad vi i dagligt tal kallar comb filter distorsion. Figur 1.2.B illustrerar effekten en sådan kombination av direkt och fördröjd signal har på ljudtrycket som träffar trumhinnan, för tillfället struntar vi i andra effekter som t.ex. diffraktion av ljud runt huvud och skuldror. När ljudet kommer rakt från sidan (0 grader) är ljudspektrat ganska olikt från det där ljudet kommer uppifrån eller nerifrån (90 grader), den djupa notchen runt 8 kHz verkar bli upptäckt av öra-hjärna systemet som riktningsinformation

Figur 1.2.A
Direkt och reflekterat ljud kombineras i hörselgången.

Copyright © 1996 Helmer Malmquist
Senast ändrad den 2 Oktober 1997