Även hörselgången förstärker hörselintrycket av ljudet. I figur 1.3. är hörselgången med en diameter av 0,7 cm och ungefär 3 cm lång idealiserad genom att den är uträtad och givits en uniform diameter.
Akustiskt kan detta tas som en likvärdig representation. Det är en pipliknande kanal, stängd innerst av trumhinnan.
Orgelpipor studerades intensivt av tidiga utforskare när vetenskapen var i sin barndom. En resonanseffekt av hörselgången är väntad, vilken höjer ljudtrycket på trumhinnan vid en viss frekvens. Den maximala effekten är nära den frekvens vid vilken 3 cm:s pipan är en kvarts våglängd, detta visar sig vara vid ca 3000 Hz
Figur 1.4.A. visar resultatet av mätningar vid olika frekvenser, vilket visar en höjning av ljudtrycket på trumhinnan utöver det man har vid öppningen av hörselgången. Vi noterar en topp inte långt från de 3000 Hz som dikterades av 3 cm:s pipan, en mätning som är lite osäker eftersom man inte kan säga var hörselgången akustiskt slutar och ytterörat börjar. Orgelbyggare är också medvetna om en ändeffekt som ändrar den effektiva längden av pipan. Pipresonansen förstärker ljudtrycket som faller på ytterörat ungefär 3 faldigt (10 dB) till det träffar trumhinnan, med sin topp vid 2 - 4 kHz regionen.

Figur 1.3
Idealiserad hörselkanal för att illustrera likheten med kvartsvågs pipa, ljudtrycket på trumhinnan är förstärkt akustiskt

Figur 1.4
Akustisk förstärkning av ljudtryck. A trycktopp orsakad av pip-resonans B, inklusive diffusion orsakad av huvudet.

Copyright © 1996 Helmer Malmquist
Senast ändrad den 2 Oktober 1997