Att höra impulser

Hur reagerar örat vid transienter med kort varaktighet. Dessa transienter är överallt och motiverar några ord om örats reaktion på kortlivade ljud.
En 1000 Hz ton låter som en 1000 Hz ton vid en tonskur på en sekund, men en extremt kort tonskur låter som ett klick. Varaktigheten på en sådan ton påverkar också den upplevda ljudstyrkan.
Korta tonskurar låter mindre än långa.
Figuren visar hur mycket nivån på den kortare pulsen måste höjas för att upplevas med samma ljudstyrka som en lång puls eller ihållande ton.

En 3 millisekunders puls behöver ca 15 dB högre nivå för att upplevas lika hög som en 500 millisekunders puls. Både toner och random nois följer i grova drag samma förhållande ljudstyrka kontra pulslängd. När vi kommer nära 100 ms regionen ändrar sig läget, över knät är det inte längre någon skillnad mellan längre och kortare pulser. 100 ms visar sig vara örats tidskonstant eller integrationstid. I realiteten, visar oss figuren att öronen är mindre känsliga för korta transienter.
Detta har direkt motsvarighet i förståelsen av det talade ordet. Till exempel, den ända skillnad mellan orden bad, bat back, bass, ban och bath är konsonanterna i slutet. Orden led, red, shed, bed, fed och wed har hela betydelse konsonanterna i början. Ingen skillnad var de uppträder, dessa konsonanter är genuina transienter med en varaktighet på mellan 5 - 15 ms.
En blick på figuren visar oss att transienter så korta måste vara ljudligare för att kunna jämföras med längre ljud. Med andra ord, varje konsonant är inte bara kortare än resten av ordet utan har även lägre nivå. Detta premierar att ha goda lyssnings omständigheter, för att kunna välja mellan sådana ord. För mycket bakgrundsljud eller efterklang kan verkligen skada förståbarheten av tal på grund av konsonantproblemet.

Copyright © 1997 Helmer Malmquist
Senast ändrad den 8 Oktober 1997