Helmer Malmquist Audio

Helmer Malmquist Audio

Trimning rullbandspelare

Trimning av bandspelare är inte helt okomplicerat, allt måste komma i rätt ordning och man måste veta vad man håller på med.
Tålamod och noggrannhet är a och o, det är lite trist när man är på 18:de kanalen men den är lika viktig som den förste.
Vissa uppgifter och testband måste man ha och oftast behöver man ha manual till apparaten.
Börja med mekaniken, rengör med isopropylalkohol vilken skonar gummidetaljerna från uttorkning. Se till att bandet löper lugnt och stilla över tonhuvudet, mät vridmomentet i både upptagande och avgivande bandtallrik.
Takeup torque and backtension, kallar engelsmannen detta fenomen, mäts ibland med en Tentelometer som bandet passerar i zigzag genom, så pass dyra att få har sådana och ibland med ett snöre och en fjädervåg.
För hård backtension sliter på huvudet, för lös ger fladdrig anliggning mot huvudet.
Om huvudet är slitet kan man fuska lite med att öka backtensionen lite, "huvudet är ju ändå slitet", huvudet går dock att slipa till för att få rätt fason på det.
Slipning går bra med slipduk 1000 - 1200. Slipa inte på spalten utan bara vid sidan om,. Tänk dig en halv elips där spalten som vätter mot bandet är den smala delen. Det tar en stund med den fina putsduken, dra utifrån in mot spalten och sluta slipa precis innan. Håll stadigt med ett jämnt tryck på båda sidor av huvudet. Strunta i att slipa bort hack och annat som inte direkt är i vägen för bandet, allt onödigt slipande förkortar livet på huvudet.
Vissa huvuden är så grunda i spalten att det inte är lönt att ens börja, huvet blir inte nytt men man kan köra ett tag till, i bland flera år.

Nästa steg är att kontrollera/justera hastigheten både för att få rätt hastighet i allmänhet, men också för att hastigheten påverkar bandets förmåga att ta upp diskant och om du trimmar apparaten och sen kommer på att den går med fel hastighet så kommer ditt arbete att glädja dig en gång till. Så glad behöver man sällan bli av arbete att man vill göra det två gånger.
Hastigheten (speed) justerar man med ett band som har förinspelat 3000 Hz eller 3150 Hz vid den aktuella hastigheten. Under tiden passar man på att kontrollera svaj (wow & flutter)

Nästa steg är att bestämma sig för vilken norm, hastighet, inspelningsnivå och spänning in / ut man vill ha.

Normer finns det i stora drag två att välja på vid hastigheterna 7,5 tum och 15 tum antingen IEC/CCIR eller NAB.
NAB är gångbart i Amerika och IEC/CCIR i Europa, normalt väljer man IEC/CCIR här i landet, det skiljer så lite i signal/brusförhållande att det är bättre att va kompatibel med andra i omgivningen.
Vid hastigheten 30 tum följer alla rekommenderade praxisen AES i både Amerika och Europa.

Hastigheten har mycket med bandekonomin att göra, det blir bättre ju högre hastighet men priset dubblas för varje ökning. Det blir till exempel bara 2 dB högre dynamik om man ökar från 15 till 30 tums hastighet. Svaj och frekvensgång brukar inte förändras nämnvärt och dropouts är inget stort problem.

Inspelningsnivån eller nollnivån på bandet bestämmer man själv,
I Amerika var det åtminstone förr vanligt med 200 nWb, medan Europa körde/kör med 320 nWb, det viktiga är att man vet vad bandaren står på så att man vet hur mycket där är kvar till taket ( headroom ) så att man inte överstyr bandet.
320 nWb ger vanligtvis ca 10 dB kvar upp till taket.

In och utsignal bör vara anpassad till mixerbordet, så att mätarna på bordet visar var noll är på bandaren. Man bör dessutom på bordet via peakmätare veta var + 10 dB är så att man kan mätta bandet ordentligt.
Riktiga VU-mätare är att föredra vid nedmixning eftersom dessa reagerar snarlikt örat vad gäller korta pulser som ger stora utslag på peak-mätare men ger liten upplevd ljudnivå. Vilket i sin tur gör att man lätt kan förvillas att tro att programmet håller en jämn behaglig nivå med peak-mätare men i verkligheten hoppar upp och ner i lyssningsnivå, skillnaden mellan tal och musik kan i bland vara riktigt besvärande t.o.m. på radion.
Vid inspelningen till mångkanalaren är peak-mätare att föredra eftersom det då bara gäller att fylla bandet utan att överstyra det, d.v.s. ha så stort avstånd mellan signal och brus som bara är möjligt.
Vanliga spänningar är i studiosammanhang - 10 dB, 0 dB, + 4 dB

Nu har du bestämt dig för IEC/CCIR, 15 tum, 320 nWb och +4 dB.

STÄLL BANDSPELAREN I LÄGE SAFE, råkar du trycka på record med testbandet på kan du plötsligt bli 5 000 - 10 000 kr fattigare.
På med testbandet för IEC/CCIR, 15 tum och 320 nWb, vilket du naturligtvis förvarar tail out för att få en snygg kaka när du är färdig.
När speakern talat om vilket fint band du har kommer en testton 1000 Hz nollnivå, om denna är 320 nWb är det bara till att ställa alla kanalernas PB level ( play back level ) så att spänningen ut från bandaren blir 1,23 V, här är det ibland läge att ställa VU/peak-mätarna på 0 också.
Här skall man ta hänsyn till fringingeffekten vid okompenserat fullspårsband som ger ett fel i storleksordningen 0,5 dB. DVS man får en utsignal från huvudet som är 0,5 dB för hög för att huvudet läser vid sidan om spåren där det normalt inte är inspelat.
Nästa snutt kan vara -10 dB 1000 Hz.
Nästa är 10 kHz den är till azimuth inställning, akta lite för att justera huvudet mekaniskt på en sliten bandare det kan innebära att bandet aldrig mer får kontakt med huvudet i allafall inte så bra längre.
Använd den snutten till att ställa PB EQ ( playback equalizer ) i stället, denna brukar också vara -10 dB på band från fega tillverkare, detta innebär att du skall ställa EQ:n så att du får ca 0,4 V ut från bandaren.
Nästa är en snutt referens på 1000 Hz, denna läser man av spänningen på och efter detta kommer toner med exempelvis 40, 125, 500, 1k, 4k, 8k, 12,5k, 16k, 18k och slutligen 1kHz igen.
Dessa använder du till att kolla så att avspelnings frekvenskurvan är rak dvs samma spänning ut hela tiden, om det är ett kompenserat band ( t.ex. MRL ).
OM du använder ett okompenserat band ( t.ex. BASF ) skall du få en successiv höjning av spänningen vid lägre frekvens ( OBS CIRKA ! 31,5 Hz + 3 dB, 125 Hz + 2,5 dB, 500 Hz + 1 dB, 1kHz + 0,5 dB.
Dessa värden är dessutom hastighetsberoende.
Nu är du färdig med avspelningen.

Nu är det dag att ta fram det band ( fabrikat och typ ) bandspelaren skall trimmas för, denna bandsort skall sedan användas hela tiden vid inspelning, detta är det enda bandsort bandspelaren kan använda optimalt vad gäller inspelningsnivå ,bias och record eq.
Avspelningen är däremot allmän d.v.s. alla band med rätt spårantal rätt korrektion och rätt inspelningsnivå kan spelas av oavsett fabrikat på bandet. ( har man ingen brusreducering kan man spela av band med vilken inspelnings nivå som helst utan problem )

Bias ställer man in vid ca 6 kHz genom att vrida ner Biasreglaget tills man ser att 6 kHz tonens nivå sjunker och distorsionen ökar, sedan öka ( ofta medurs ) tills man får ett maxvärde på 6 kHz, från detta maxvärde fortsätter man öka biasen tills tonen sjunkit med ca 3 - 5 dB detta är olika beroende på hastighet och bandspelare. detta kallas overbiasing. Ofta står det i manualen vad bandspelartillverkaren anser vara det optimala för just den hastigheten och den bandaren. Eftersom tonen sjunker på båda sidor om toppen är det bra att kolla så man är på rätt sida om genom att kolla distorsionen, bör ligga på storleksordningen 0,4 % vid nollnivå 400 - 1000 Hz. Är den högre kolla igen.

Record EQ använder man till att ställa frekvenskurvan så rak som möjligt, med denna kan man påverka området 2 - 20 kHz mer vid 20 k än vid 2 k. Lägg ett litet lyft vid 10 k relativt 1 k på ca 1 dB för att få apparaten lite mera välljudande. Låt aldrig 10 k droppa relativt 1 k, det låter pyton. Om 15 - 20 kHz sticker upp eller ner har inte avgörande betydelse för ljudet det är nivån på 10 k som sätter klangen.
Finns det ingen record EQ får man använda biasen till att justera frekvensgången, då faller resonemanget med overbiasing, det får bli vad det blir. Det viktigaste är frekvenslinariteten.

Inspelningsnivå ( record level )skall bara ställas så att det blir samma nivå ut från bandaren oavsett om man spelar in eller av. Det går inte att få rätt på alla frekvenser eftersom frekvenskurvan inte är helt linjär, ställ den vid 1 kHz, där är örat ganska kritiskt.
Är det något brusreduceringssytem inblandat så ha detta påkopplat.

I bland följer inte spelarna reglerna, skillnader i tonhuvud, inspelningsförstärkare, slitage, skillnader i band och bandföring gör att man måste kompromissa. Tyvärr måste detta komma med erfarenhet och arbete med objekten i fråga och går inte att överföra teoretiskt.

Trimma och lyssna, det är viktigast att det låter bra, låter det illa kan man mäta tills man blir blå utan resultat. Mätningar är ett hjälpmedel för teknikern att göra ett gott arbete inte något man använder för att bevisa att man har rätt trots att det låter illa.

Helmer Malmquist
helmer@hmaudio.se